.... på hela sommaren, kommer jag att träffa i kväll. Det ska bli spännande att se om jag får någon liknande reaktion som i går. Men då är de ju så många så det blir det väl inte. Jag har i alla fall med mig i bagaget känslan från i går så det blir nog en jätte bra kväll i vilket fall som helst.

Tror att jag ska försöka piffa till mig lite extra. Har ju börjat rota fram i garderoben kläder jag hade 1990. Ja jag vet att det låter hemskt och att ni tror att det är kläder som ser jätte mossiga ut. Men nä då ... det är faktiskt sådana där sportiga plagg som liksom inte tappar stilen jag har sparat undan.

Tog fram en skitsnygg älsklingsjacka som jag inte kunnat göra mig av med och som blev alldeles för liten nästan på en gång när jag köpt den :(

Därav ser den faktiskt precis nyinköpt ut och kan ni tänka er, den är vit.

Har väl inte gått i vitt eller ljusa kläder på evigheter. En har ju liksom försökt att försvinna så mycket som möjligt och inte synas så bra när man ändå varit i centrum. Men nu känner jag mig redo för lite ljusare kläder igen.

Inte så himla ofta man har får komplimanger kanske, men i dag var i alla fall en sådan dag och till råga på allt så var det två komplimanger på en och samma dag eller en bekräftelse och en komplimang kanske man ska säga.

En dam jag träffar titt som tätt utbrast när hon fick se mig:
- Jag förstår inte vad du gör! Du ser bara yngre och yngre ut för var gång jag ser dig! Har du skaffat nya glasögon eller vad har du gjort???

Nää jag har inte skaffat nya glasögon även om jag verkligen borde ha gjort det :) Får nog ta mig en allvarlig funderare på att gå till optikern.

Senare på kvällen var jag på kalas och träffade då en äldre herre som utbrister så snart han ser mig:

-Å du blir bara mindre och mindre!!!

Tja vad säger man? Jo jag bara kramade om honom och lät det stanna vid det :)

Men dessa två händelser gjorde ändå att det blev en bra dag och jag känig gladare än på länge.

Dagarna innan open var ganska kaotiska. Inte så att det var värre med allt runt om kring mig än vanligt. Näää men i huvudet var det kaos. Nu snackar vi dödsångest. Jag har inte alls någon läggning för det där med dåligt psyke eller så, men nu helt plötsligt var det en jäkla massa som måste göras och förberedas "om i fall att".

Nycklar som inte är mina märktes upp med var de hörde hemma. Saker jag lånat skulle snabbt som attan tillbaka till ägaren och de saker som jag lånat på obestämd tid ... ja de fick ett litet brev berrätta om var de skulle, just för "i fall om att" .

Långt brev till barnen, vita arkivet ifyllt och ja ni vet allt det där som aldrig blir sagt eller gjort som man ville ha ner på pränt. Ja allt sådant försökte jag hinna med att göra innan dagen D kom. Så är det så att du börjar som jag så behöver du inte känna dig onormal. Jag kan tala om för dig att det är många fler med mig som gjort likadant.

Nu sitter jag här farmför datorn och käkar på min skål med havrekuddar och lätt vaniljyoghurt. Det är bra att sitta vid datorn för då ätar man lite långsammare, man måste ju liksom hinna skriva mellan tuggorna också :)

Nu har det gått ett tag sedan operationen och jag mår faktiskt oförskämt bra. Ingen dumping än och det är jag ju tacksam för. Men så har jag verkligen försökt att sköta mig. Jag tuggar maten MER ÄN VÄL och jag är jätte noga med vad jag köper för matvaror.

Leverpastejen innehåller endast 8 % fett men är dyr som attan. Minimjölk, flytande margarin culiness den lighta varianten, havrekuddar och mild lättyoghurt, lax, potatis, makaroner, morötter, falu rågrut och minilätta, kavli bredbar ost max 17 % fett, blandfärs och då häller jag naturligtvis bort överflödigt fett när jag stekt det. Därutöver kommer jag alltid att titta på kaloriinnehållet, sockerinnehåll och fettprocenten. Jag är ju van från att ha bantat i hela mitt liv så det ska inte bli svårt.

Jippiiiii ... jag slipper nog att reklamera :)  I dag när jag ställde mig på vågen så tro det eller ej, men jag hade faktiskt gått ner hela 2 kg. Tänk att då hade inte vågen rört sig en enda liten millimeter ens på 14 dagar. Men nu väger jag 2 kilo mindre än dagen jag opererades, så det kanske fungerar i alla fall då :)

Nu är det väl bara att fortsätta att vara duktig. Äta ALLA sina måltider och lägga upp maten snyggt på en liten, liten tallrik så det ser ut som om man har tagit jätte mycket mat. För jag tror att det är ögat som behöver tillfredställas också för att det ska fungera. Förut har ju ögat alltid sett en välfylld tallrik.

I dag kom min beställda ångkokare. Jag har ju sett en del på alla dessa program som talar om vad värdelös man är som är tjock å fet. I ett av dem så användes ångkokare väldigt flitigt och blev även uppskattat av de som använde den så jag är ju inte sen att ta efter så klart *haha*

Sagt och gjort, en ångkokare beställdes och kom hem. Nu har jag ångkokat lax, morötter och potatis i den. Jaaaa .. jag håller med!!! Det är en fantastiskt bra pryttel. Jag ång(r)ar inte det köpet det kan jag säga. Laxen (upptinad) placerades i understa korgen max 500 gram = 4 laxbitar som man kan köpa i frysdisken färdigpackade styckvis. I mellanlådan placerade jag morötterna som var tunnt skivade och överst potatisen skuren i tärningar. Laxen var klarefter 20 minuter och det andra tog ytterligare 20 minuter.

Om jag bara kunde beskriva hur gott det blev. Maten behåller verkligen sin goda smak och det bästa av allt, det behåller även näringen. Krydda och salta får man göra efter att man har plockar upp maten ur ångbehållaren. Servera med Knorrs goda Dillsås *jummi, jummi*

Ja nu har det gått två veckor och nu är det puré eller väl mosad mat som gäller. Som tur är så får man också äta knäckebröd. Jag ska erkänna att jag aldrig någonsin har längtat efter knäcke bröd så mcyket i hela mitt liv som jag gjorde den förra veckan *hujena mej* Men nu får jag äntligen knapra på de goda smörgåsarna med massor av kräft och räkost på *jummi, jummi*

Jag riktigt längtar efter alla mina mål mat, frukostar och mellanmål. Här är det en som inte alls glömmer bort att äta kan ni tro. Hmm ... undras om det blev något fel när de opade mig??? Kan man reklamera???

Nu har det gått en vecka och jag har ju som sagt fått äta flytande under den här tiden också. Så mycket flyt blir det i samband med en sådan här stor apparat. Men VILL man genomgå operationen så ska man vara beredd att offra lite också. Det är ju faktiskt inte för hela livet man skall fasta. Men sköter man sig så kommer det garanterat att gå bättre - det är i alla fall min inställning till det hela.

Något jag gjort som man inte ska ... är att jag har vägt mig. Det ska man inte göra för risken är att man blir grymt besviken av att man inte har gått ner i vikt och då kanske man börjar slarva med maten och äter mindre. Det får man ABSOLUT INTE GÖRA!!!